Jag tror att många av oss har en bild av tillvaron som inte är vår egen. Att det vi tror att man "ska" göra, är en bild som vi fått av våra föräldrar, våra vänner eller kanske TV och tidningar.

"Man ska passa på att resa mycket när man är ung", är en sån grej jag fått höra genom hela livet. Men jag är inte en sådan människa som trivs med att bo utomlands och testa massor av nya saker och träffa många nya människor. Jag trivs bättre med att ha en fast punkt och att träffa människor jag valt att ha i mitt liv av olika anledningar.

Den känsla jag får när jag försvarar mitt val att inte ha rest mycket som ung, är skam. Att jag inte är som man "ska". Har jag gjort fel? Har jag missat något? Har jag varit feg?

Är det viktigt att bo i ett speciellt område? "Ska" barnen syssla med vissa aktiviteter eller gå i en särskild skola? "Ska" man testa på många olika kurser i personlig utveckling? "Ska" man inreda sitt hem i en särskild stil, eller är det viktigt att vara intresserad av heminredning? "Ska" man tycka om att baka bullar med sina barn för att vara en bra förälder?

Vad går ni runt med för tankar om hur man "ska" leva, som inte är era egna? Att komma i kontakt med den man faktiskt är, och acceptera alla delar av sig själv, även de som inte "passar in", det är att verkligen ge sig själv det bästa livet har att erbjuda.

Jag hoppas att ni alla har en riktigt härlig söndag, precis som ni förtjänar.