Klickar dit,,klickar hit,,, vet inte alls va jag ska göra vid datorn..
Är sååååååå uttråkad idag,, Å vädret hjälper ju inte direkt till:-(

Har senaste tiden kännt att tiden står still på nått sätt,,,Jag jobbar,,
Jag äter,,,Jag finns,,,men LEVER jag?
Eller försöker jag bara att ÖVERLEVA?
Det är en stor skillnad,,,,
Är precis som att jag väntar på att NÅTT ska hända,,,VAD vet jag inte,,
BARA NÅGOT?! nått kul,,nått annorlunda,,eller bara NÅNTING!
Många kvällar känner jag mig sorgsen,,gråten sitter i halsen och vill ut,,men som
vanligt pressar jag ner den,,,,KAN ju också ha ett göra med att jag SLUTADE RÖKA för
över en vecka sen (snart 2!) , de är ju faktiskt en sorg i sig,,,,
Men har känt så här i 2-3 månader,,,

Vet att jag borde ta tag i att gå och prata med nån,,få ut de som pressar
på från mitt inre,,,men de skjuter jag ju upp,,som mycket annat,,,

Hittar en låt som jag lyssnat massor på efter min älskade pappa gick bort...
Luften räcker verkligen inte till ibland:(

Hur bearbetar man sin egen pappas död,,,"räcker" de med att dagarna går,,,
att låta ett par tårar rinna ner för ens kinder,,alldeles för sällan,,,,
Men jag har alltid varit sån,,HATAR att gråta...

Jag trivs ju ändå med mitt liv - men de känns som att NÅGOT eller är de NÅGON
som saknas? 98% av folk runt om mig har nån att somna bredvid på kvällarna,
nån som vaggar en till sömns,nån att vakna bredvid,,, nån som frågar hur ens dag har
varit när man kommer hem, nån att laga god mat ihop med,,,nån att ÄLSKA,,Och bli ÄLSKAD.....

Men då kommer ju tankarna,,,,skulle jag VÅGA att lägga all min tillit till en
annan människa igen? eller har jag nånsin gjort de egentligen,,,jag menar VERKLIGEN
gett ALLT av mig själv till nån,,,ska jag vara ärlig mot mig själv så har jag nog aldrig gjort de,
aldrig vågat i rädslan för att bli sviken - och de är ju faktiskt de enda jag har blivit i alla
förhållanden hittils - SVIKEN.
Så HUR ska jag då våga?

Jag brukar säga till andra:
FÖR ATT VINNA MÅSTE MAN VÅGA,,,lite ironsikt när jag själv aldrig gjort de,,,*ler*

Jag vet ju,,,och har fått höra,,, att han finns där,,,han står och väntar på mig,,,
Väntar på att jag ska bli redo,,,att jag ska våga,,,
Är sååååå nyfiken på vem han är - som förhoppningsvis ska få HELA mitt hjärta,
min tillit, min kärlek - och förhoppningsvis ge lika mkt tillbaka...
Men jag tror att HAN måste vara sååååå försiktig,,,Så han inte skrämmer bort mig -
INte gå på för hårt,men heller inte vara för långt borta,,,stackaren,hur ska han veta,,,,

Men jag tror att allt sånt löser sig  - när KLICKET kommer,,,de berömda klicket,som kommer
mellan 2 människor när dom ser in i varandras ögon och bara vet -
DIG vill jag "äta" upp! DU gör mig SÅ nyfiken,Dig vill jag veta ALLT om!
Du är bland de vackraste jag har SETT!!!

Oj va många tankar som ville ut idag då:-)
Känns bättre nu,,,men de är ju grejen med att skriva av sig om sina tankar -
man mår bättre =)