nya vänner,, gamla vänner,,,nya bekantskaper,,,
Jag tror att människor kommer in i ens liv av en anledning,,,
Vissa stannar,,,andra inte,,, Tror de är som med kärlek,,
Ibland klickar de,,ibland inte,,,
Och alla människor man har i sitt liv ger olika saker -
tillgodo olika behov hos en på nått sätt =)

Har fått kontakt med en go tjej - som de klickade med på en
gång,, å sånna vänner tror jag stannar.
Men de är ju som en förälskelse,,,vänskapen får växa fram -
och man lär sig att ge tillit och få de.
De är ingenting man ska ta för givet...

Och kärlek ja,,, Ibland vänder livet - och "nygamla" vänner dyker
upp i ens liv - och helt plötsligt har dom en annan mening i ens liv...
Människor man kanske haft ett gott öga för,,men att de under en tid
inte kunnat bli nått annat - än vänner...

Men livet ändras - i alla dess skepnader - och helt plötsligt
så finns HAN där,,,tillgänglig...många tankar,rädslor,
funderingar kommer och man vet inte riktigt vad
man vill,,,vågar jag,, :/
Är han allt jag hela tiden trott att han är - tänk om han
INTE är de,,,, eller tänk OM han är de,,,
Då va jag där igen - med mina små gubbar på mina axlar...
Madde - tänk,,de här är nog en kille som kan få dig att må bra!
*hjääääääälp*
Den ena säger: FLY!! Den andra säger: go for it!!!

Även en person som inte är ett vuxet barn har ju rädslor
inför en ny relation,man släpper ju in nån i sitt liv,
och därmed KAN man bli sårad...
Jag har varit singel i över 5 år - ingen har kunnat överge mig,
såra mig,,,, VÅGAR jag?? jaaaaaaaaa,skriker mitt hjärta,,hjärnan: säger: ta de lugnt bara ...
så jag har nog svaret,,,,men de är läskigt!!! :)

Panikångest, social fobi och depression är INTE ett tecken på svaghet,
de är ett tecken på att ha försökt vara stark alldeles för länge!

Men de är inte sant!!
Idag damp de ner ett brev från försäkringskassan...
jag har för FÖRSTA gången fått TILLBAKA pengar på
bo-bidraget!!!
2923 kr!!!
KATJING,rakt in på kontot!!



Kände redan innan att detta år kommer bli ett bra sådant -
och detta bevisar de bara!!!
:))

Så va de snart dags att ÄNTLIGEN ta sig iväg till mitt andra
alanonmöte! jag VET varför jag inte har gått tidigare,
för att jisses, de får mig ju att må bra!!
Och de kan ju vara farligt!! DAH!!

Sista samtalet med "min Linda" pratade vi mkt om ärlighet..
Att framför vara ärlig mot sig själv,säga va man tänker,,
och tycker,till sig själv OCH andra!

Jag vill inte för mig själv ELLER andra uppfattas som en
människa som vänder kappan efter vinden,,eller som aldrig
vågar säga va man tycker!
Jag blir ju själv ARG på såna människor,, men innerst
inne tror jag de är mig själv jag är arg på!!

Näe,, fan Madde,, dags att stå upp för dig själv!

Medberoende - denna jävla sjukdom har jag kallat den länge!!
Men börjar så smått öppna strupen,,kapitulera,, den kommer
att följa mig resten av mitt liv,, så varför fortsätta kämpa
EMOT den??! Är ju bättre att lära sig leva med den,, acceptera den!
De är ett livslångt arbete som jag aldrig kommer att
kunna sluta med - för då faller jag, och de är snabbt!
De har jag fått bevis på nu - och även fått bevis på att jag
KAN MÅ BRA - jag KAN känna lycka!
Men då måste jag också ta hand om mig själv!!
HELA TIDEN! :)

Och de jag insett är att jag omedvetet för över sjukdomen på
mina älskade barn!! Dom gör ju inte som jag säger -
utan dom gör tyvärr som jag gör!
Ingen av dom har något direkt självförtroende,,
Och de är MIN sjukdom som smittat även dom:(
Men de är INTE försent att hjälpa dom heller!

Mår jag bra - så mår ju dom bra!
JAG måste ju i ALLA lägen komma först!
För mår inte jag bra,får jag ingen ork eller vilja
att engagera mig i dom...eller nått annat!

Så detta år börjar mitt LIV!!
Och de ser jag fram emot - MASSOR!!

Den här parfymen blir man ju heeeeeeelt till sig av!!
så den har jag precis skickat efter till Chris!
åhhh va jag kommer gå och sniffa på honom!!

Ibland skulle jag bara vilja ställa mig nånstans och skrika rakt ut!!
FAN!!! fan att livet ska va en evig kamp - så känns de just nu!!
vet inte hur,var jag ska börja!
Jag har ju verktygen,,men de är sååååå svårt att börja!
Emellanåt kommer orken/viljan..men den är så tuff att hålla i ibland!

Va hos "min" Linda igår,och vi pratade mkt om rädsla för att bli
övergiven, och tillit till folk...
Jag har ju alltid inbillat mig att jag gett 110% tillit från början,
men nu inser jag ju att jag inte vågar lita på...nån!!
Hur hemskt är inte de???
Min hjärna säger ju att mina nära och kära ALLTID kommer att
finnas här för mig - men kontakten mellan hjärna och hjärta
fattar ju inte de *gråter*

Och ja,,, jag är livrädd för att bli övergiven!
Att säga vad man tycker och tänker - de har ju jag egentligen
aldrig gjort - och att visa VEM man innerst inne är..
De är nog bara mina barn som sett de...

Och de här med känslor - kan man inte känna sorg,kan man heller inte
känna glädje :( för ett par månader sen när jag kom tillbaka från
Vårnäs kände jag verkligen LIVET för första gången på...
......EVER!!!....
men jisses, jag är 39 år gammal - de är väl dags att börja
ta tag i livet - KÄMPA!!
och de även för mina barns skull!
Jag har ju gjort dom till medberoende!!
Är inte jag lycklig,så kan jag ju heller inte ge dom lycka!!

Gud va mkt tankar som far runt i skallen!!

Näe,Madde - NU är de dags!
Nu är de dags att ta tag i livet,njuta,leva,få och ge kärlek!!

och inte förren jag känner livet - kan jag heller inte ta in en man i mitt liv!
De har jag ju förstått - för hur ska jag kunna ta emot,och älska
en annan människa när jag inte älskar mig själv??
:-(

haha,,,fan va kul vi hade med kinect -
woohooo va bra vi va!!






Tror Eva försökte fylla Håkan *ler*


Och självklart va de en massa smällare :))


Håkans snösamlande skor :o)


Hm,,, hade man inte stoppat honom så hade
han gärna druckit upp hela glaset *ler*

Tack alla goa för en helt underbart trevlig kväll -
och Eva:Maten vi gjorde va ju gudomlig!!

Gott nytt på er alla!!