Nu äntligen har jag insett,KÄNNT inom mig
att jag måste ändra mitt liv..mina vanor,,inse mina känslor,
av våga känna dom!!
Inte lägga locket på som jag har gjort i 38 år!!!
Jag är vettskrämd,men samtidigt så börjar jag inse
att de kan inte BLI VÄRRE!!


ibland känns de som att man sugs in i en mörk tunnel....

Inser att jag varken egentligen kan känna sorg,glädje,lycka..
Normalt för de flesta,men inte för mig:(

Magen har den sista veckan om än blivit ännu värre...
Undrar om de är för att de börjat pysa ut?:(
orkar inget,,,känner inget....
Känns mest som dagarna bara går..och de kan
jag emellanåt få panik över:(
Panikångest.. en känsla jag haft en gång i mitt liv,
och vill INTE känna den igen..
En sån otrolig jobbig känsla,man vill liksom bara krypa ur
sig själv,ta bort mig!! PANIK!!

jag har börjat lära mig att sätta mig ner,ta ett djupt andetag
när jag känner att magen börjar bli för mkt..
Denna inre stress börjar så smått göra mig galen!
Att inte kunna njuta,bara få va...
För va jag än gör,hittar på,så känns den - magen!
denna ständiga oro - fattar inte..
Orkar snart inte med den längre!
Känner mig så maktlös,för jag kan inte få bort den!
Skulle bara vilja plocka bort dessa känslor som finns
i magen,som gör mig så jävla stressig,orolig - HELA TIDEN!!

För den som aldrig kännt så här går de inte att beskriva:(
jag har ju på nått sätt lärt mig att leva med magen,
som varje morgon kommit som ett brev på posten - poooffff -
kommer nästan inte ur sängen förrens känslan kommer -
men den brukar försvinna under dagen -
men inte NU! VARFÖR?!
skulle bara för en timme få bli av med den -
bara få känna mig lugn,avslappnad,trygg...

Att gå en gång i veckan och prata med Linda gör mig så
gott,,,men frågan är om jag inte ska fråga om jag kan
få gå 2 ggr i veckan ...

Utmattningen är nära - vet inte riktigt vart jag ska ta vägen..
ibland vill jag bara lägga täcket över huvudet och bara få försvinna:(
men de hjälper ju inte . .  bara när jag sover får jag en paus
från all oro:(

En trygg famn vore inte fel - att bara få krypa in,känna sig
liten,nån som bara sitter tyst,kanske kan jag då
få släppa lite på de som finns i mitt inre - min mage!!??

ja,,mkt MKT finns i mitt huvud,men de snurrar liksom
mest bara runt . runt . . . runt:(
Får liksom inte ut nått av de . . försöker jobba
med de Linda ger mig - men de är sååååå svårt!!
Paniken återkommer när jag nu insett att de BARA är JAG
som kan hjälpa mig i de här,bara JAG som kan hitta svaren
och styrkan,,va fan!!

Har sen ett par månader stängt in mig - för jag orkar inget
annat.. orkar inte möta folk. . de är inte för att jag
sitter hemma och tycker synd om mig själv,
utan för jag helt enkelt inte ORKAR!
ALLT känns som ett helt företag!! att veta att jag som
idag MÅSTE åka och handla känns som att jag ska
bekliva ett stort berg,köra världens flyttlass eller storstäda
14 hus! återigen - så svårt att förklara!
roliga saker,tråkiga saker - båda känns som företag!!
och sorgen över att inte kunna känna glädjen över att hitta
på nått kul är överväldigande:((

fan . . önskar nån kunde krypa in i min
hjärna,min kropp - och överta allt de här jobbiga -
och inte krypa ut förrens jag är hel igen!
men jag vet ju att de inte går -
de är bara JAG som kan lösa de..puh...:(

ja,,de va "lite" tankar -
jisses nån kommer väl snart och säger att
jag borde lägga in mig på psyk,haha,,,=)



puss & porr//Madde