Börjar landa,,,efter 3 dagar med mycket tårar,,skratt,,information,
så börjar jag landa,försöker sortera allt..
Men jag känner sån sinnesro,,sånt hopp,,,
Hopp inför framtiden och LIVET!

Leva - och låt leva är ett par ord som fastnade
i mitt huvud,,, jag KAN och SKA inte ta
ansvar för andras liv och mående,den viktigaste
personen i mitt liv är ... JAG!!
har jag nånsin tagit hand om mig själv??
näe.....

Att inse hur illa man har behandlat sig under 39 år -
de gör ONT,så ONT!!!!!
Hur har jag kunnat göra så????
Nu vt jag - de är min sjukdom som styrt mig -
min medberoende problematik som styrt mig!
För vilken "frisk" människa i världen skulle göra allt som
jag har gjort mot mig själv???
Antagligen ingen.. inte jag heller,om jag inte
fötts in i  denna kluriga sjukdom!

Men nu har jag börjat få verktygen,som kan hjälpa mig
till ett tryggt liv,ett liv med sinnesro,ett liv
med LYCKA,ett liv där jag inte ställer mig utanför,
ett liv där jag är NÄRVARANDE!!

Hur många år har jag inte varit avstängd??
i hur många år har jag inte kämpat för att hålla "locket på"??!!
För nått år sen kunde jag inte styra de längre,de började
pysa ut - och fyyyyyyy f*n va ont de gör,,
När smärtan,,,tankarna,,allt,,,börjar pysa,,,
och inte fatta vad de är som  händer - då panik
ångesten sätter in!! då man bara vill fly sin kropp!!
OCH INTE FÖRSTÅ!!! varför nu??? de har ju inte
hänt nått speciellt - varför mår jag då så jävla dåligt!!

Men nu vet jag!!
Och att för första gången i sitt liv känna HOPP,
de går inte att beskriva i ord!!

När jag kom hem igår så va de första jag gjorde va
att gå in till mina älskade barn och fråga om jag fick
ge dom en kram - och de fick jag!
jag kände sån lycka,nästan som att sväva på moln -
yngsta frågade om jag vunnit en miljon??
eller om jag tagit uppåtchack!
hahaha,,, näe,sa jag,jag är bara lycklig,
så lycklig över att ha er,att få älska er!

Och tänk - nu kan jag börja vara NÄRVARANDE i deras lv,
inte bara finns där, som en fysisk gestalt,utan kunna
få känna,få leva,få uppleva!
Att kunna dela deras sorg och smärta,
deras lycka och glädje!
jag är inte avstängde längre!!!!

Resan är lång,och jag vet också att de är ett livslångt
arbete - men jag kommer göra de!!
ALDRIG att jag kommer att sluta!

En dag i sänder!!!!
jag finns - här och nu!
Tack alla ni som finns i mitt liv,som berikar de,
som delar mina lyckliga stunder,likväl som mina
bekymmer och sorger!
NU vet jag,nu förstår jag innebörden med att verkligen
ha vänner,för vad vore livet utan dom!!????